Kunde förlista ubåtsmän överleva?

Kunde en utbåtsbesättning överleva en förlisning förr i tiden?
Ingvar Svensson
Om en ubåt förliste kunde sjömännen teoretiskt sett överleva. År 1907 uppfann tysken Heinrich Dräger ett räddningsutrustning för ubåts­besättningar som han kallade Tauchretter­ – dykräddare.
Utrustningen bestod av en apparat med syre för ca 30 minuter, en näsklämma och en flytväst så att sjömännen kunde simma upp till ytan. Uppsättningen blev standardutrustning i alla tyska ubåtar under andra världskriget. Men det fanns ett problem: syreapparaten innehöll rent syre vilket kunde leda till allvarlig syreförgiftning om syret inandades på djup över sju meter utan att kväve tillsattes. Lösningen blev att utrusta utstyrseln med både syre och ­kväve som blandades i slangen på väg till munstycket.
Även britterna och amerikanerna utvecklade varianter av tyskarnas räddningsutrustning och under mellankrigstiden konstruerade båda ländernas ubåtsskolor slusskamrar under vattnet. Där kunde ubåtsbesättningarna öva sig i att ta sig ur en sänkt ubåt med hjälp av syreapparaten. När andra världskriget bröt ut visade sig träningen vara så gott som värdelös. Såväl tyska som brittiska och amerikanska ubåtar opererade på så stora djup att det var omöjligt att fly. Vattentrycket utanför ubåten skulle helt enkelt krossa alla.Till exempel förlorade USA totalt 52 ubåtar under andra världskriget. Av de över 3.500 sjömännen ombord överlevde bara fem.