Varför var fångdräkterna randiga?

Den klassiska svart- och vitrandiga fångdräkten har sitt ursprung i 1800-talets USA. Idén var att det skulle vara lätt att spåra fångar som rymt i de iögonfallande dräkterna. De utmärkande kläderna skulle även symbolisera skammen av att ha överträtt samhällets lagar.

Ränder har nämligen ända sedan medeltiden förknippats med något dåligt. I sånger, dikter och böcker från denna period porträtterades samhällets utstötta ofta i randiga kläder. Det gällde alla från skökor, kättare och spetälska till judar och fritänkare. Även djävulen avbildades ibland i randiga kläder.

Djävulska ränder

Det var därför en stor skandal när en grupp munkar från karmelitorden år 1254 återvände från det Heliga landet till Europa iklädda randiga dräkter. Folk gjorde narr av munkarna och beskyllde dem för att gå i den ondes ledband. Som en direkt följd av detta förbjöds samtliga religiösa ordnar att bära randigt.

I slutet av 1700-talet för­sökte franska revolutio­närer göra ränder till något positivt genom att bära randiga byxor i trikolorens färger. Men i USA höll myndigheterna fast vid idén om ”skammens ränder” i fängelserna. Först i början av 1900-talet avskaffades de randiga fångdräkterna. I dag har flera amerikanska fängelser emellertid infört dem på nytt.