Jakten på de sista nazistförbrytarna

Den 30 december 1982 fick affärsmannen Klaus Altmann ett kravbrev från myndigheterna i Bolivia. Inom fem dagar skulle hans företag återbetala 10000 dollar till det statliga gruvbolaget. Direktören opponerade sig – och det som tycktes vara en bagatell fick fatala följder.

Altmann hette egentligen Klaus Barbie och var även känd som ”slaktaren från Lyon”. Under andra världskriget hade han tjänstgjort som chef i Gestapo och personligen torterat fångar. I Frankrike ställdes han till svars för mordet på Jean Moulin, en av de mest framstående medlemmarna i landets motståndsrörelse. Ett annat av ”slaktarens” grymma illdåd var att skicka 44 judiska barn från ett barnhem i staden Izieu till gaskamrarna i Auschwitz. Barbie hade 4000 män­niskoliv på sitt samvete.

Med återbetalningskravet på 10000 dollar hann det förflutna till sist ikapp den gamle nazisten, som levt i lugn och ro i flera decennier. Bolivias nye president Hernán Siles Zuazo ville göra upp med landets rykte som ett gömställe för krigsförbrytare och använde betalningskravet som en förevändning för att utlämna Barbie till domstolarna i Frankrike.

Barbie kunde ha hamnat inför rätta i Nürnberg, där de nazistiska krigsförbrytarna åtalades, men i den förvirring som rådde vid krigsslutet lyckades han gå under jorden. Amerikanerna hade angett hans namn som ”Barbier” på listan över efterlysta krigsförbrytare, och därför reagerade ingen när en Klaus Barbie med familj reste till Sydamerika. Den 10 april 1951 anlände han till ­Argentinas huvudstad Buenos Aires.