Cousteau – djuphavets kung

När 25-årige Jacques Cousteau vaknar upp i en sjukhussäng en januaridag år 1936 vet han att hans karriär som pilot är över. Han förlorade kontrollen över sin fars Salmsonsportbil i en skarp kurva, och nu ligger han här med 12 benbrott och en punkterad lunga, hans högra arm är förlamad och hans framtid ligger i spillror.

Cousteau skulle ha avslutat sin pilotutbildning bara några dagar senare. Nu vill läkarna amputera hans högerarm. Den är infekterad och kommer aldrig att fungera igen, förklarar de.

”Hellre död än enarmad”, svarar den unge fransmannen, medan han planerar om sitt liv från sjukhussängen. Han tänker återfå full rörlighet och visa läkarna att de har fel!

Några månader senare har Jacques fått ett jobb som artilleriofficer i flottan, och på den franska flottbasen i Toulon ägnar han sig åt arbete parallellt med rehabilitering. Infektionen i armen har mirakulöst nog försvunnit, och träningen leder till stora framsteg. En sommardag 1936 får Cousteau ett tips av officerskollegan Philippe Tailliez: ”Du borde simma i havet. Det hjälper dig att få tillbaka krafterna”, säger Tailliez som har älskat att simma ända sedan han var barn.

1943: Aqualungan gjorde män till fiskar. Tillsammans med ingenjören Émile Gagnan utvecklade Jacques Cousteau en dykapparat med vilken man kunde röra sig fritt under vattnet. Apparaten har ett tvådelat system: Steg 1 sitter på lufttuben och sänker trycket i inandningsluften till bara ca 10 bar över det omgivande trycket. Via en slang leds luften vidare till steg 2, munstycket. Tack vare ventilen kan dykaren andas ut till steg 1 där utandningsluften släpps ut. Det patenterade systemet blev en enorm succé och principen används än i dag.

”Jag är beredd att pröva allt som lindrar smärtan”, säger Cousteau tacksamt. Nästa dag beger sig de båda männen till en stenig strand utanför Toulon, och medan Philippe iklädd hemmagjord dykar­utrustning ägnar sig åt harpunfiske simmar Cousteau på ytan med värkande lemmar. Simturerna blir snart en daglig rutin, men när Philippe en eftermiddag erbjuder Cousteau att låna dykarutrustningen tackar Jacques vänligt men bestämt nej. Havet är bara en väg man seglar på från hamn till hamn, insisterar Cousteau, och det krävs många övertalningsförsök innan han ger med sig.

Med stor möda tar han på sig den primitiva utrustningen: simfötter som är gjorda av gummiklädda sågblad, en mask tillverkad av ett par pilotglasögon och en J-formad trädgårdsslang som ska fungera som snorkel.

När Cousteau några minuter senare sjunker ned under havsytan förändras hans liv för alltid. Under vattenytan uppen­barar sig en ny och okänd värld för hans ögon: röda, orange och lila sjöstjärnor klamrar sig fast på under­vattensklippor. I sprickorna anar han taggarna på en sjöborre, och under honom simmar stim av makrill. Synen gör ett outplånligt intryck på honom, och han vill föreviga det han ser!

Kameran låg i en syltburk

När han var fjorton år gammal köpte Cousteau en enkel filmkamera för sina sparpengar, och med den spelade han in sin första film – kusinens bröllop. Trots dålig bildkvalitet möttes filmen av rungande applåder från släktingarna, och det gav den ivrige Jacques blodad tand.

I skolan var den unge filmskaparen en medelmåttig elev. Han var blyg och höll sig mest för sig själv. Sport intresserade honom inte alls men i filmens värld hade han funnit någonting som han hade både intresse av och talang för. När hans föräldrar frågade honom vad han ville bli, svarade han direkt: filmfotograf – eller kanske pilot.

Medan han utbildade sig till pilot filmade han på fritiden, och efter bilolyckan började han leka med tanken att ha filmandet som sitt levebröd. Med tiden blev tanken på att försöka filma under vattnet en fix idé hos honom. Den sagolika värld han hade upptäckt under ytan ville han nu visa för andra. Till det krävdes bland annat en vattentät kamera.

Cousteau förvandlade en syltburk med lufttätt lock till ett hölje för en gammal 8-mm kamera, och med den enkla konstruktionen i handen dök han ned till sex meters djup medan kameran var i gång. Han höll andan i nästan en minut innan han flämtande kom upp till ytan med sin första undervattensfilm. Den enda person som medverkade i filmen var Simone – kvinnan han gift sig med i juli 1937.

Forskningsfartyg var gammal minsvepare. I 45 år fungerade Calypso som Cousteaus flytande högkvarter. Fartyget var utrustat med ubåt, helikopter, filmstudio och laboratorier och var en perfekt bas för utforskandet av världens hav och floder. I hamnen i Maltas huvudstad Valletta fann Cousteau den före detta minsveparen Calypso år 1950. Det 42 meter långa träskeppet var i dåligt skick, men efter en grundlig renovering vid ett varv i Frankrike förvandlades hon till ett avancerat forskningsfartyg. Calypso blev symbolen för Cousteaus spännande expeditioner. Ombord på båtens fyra däck fanns bland annat en filmstudio med utrustning för direktsänd TV, mörkrum och ett labo­ratorium för vetenskapliga undersökningar av djur och växter. Efter jungfrufärden sommaren 1951 trotsade forskningsfartyget orkaner, tyfoner och isfyllda farvatten från Canada i norr till Antarktis i söder. Men 1996 var det slut. Calypso sjönk efter en kollision med ett annat fartyg, och totalrestaureringen kommer inte att bli färdig förrän under år 2010.

Cousteau andas under vattnet

Simones far, Henri Melchior, satt i styrelsen för företaget Air Liquide – en av Europas största tillverkare av gas. När andra världskriget kastade sin skugga över Frankrike och bensin blev en bristvara, försökte företaget ta fram en regulator som gjorde att bilarna kunde köra på andra sorters bränsle. Ledande inom utvecklingen var ingenjören Émile Cagnan, som Cousteau kontaktade 1942.

Cousteau hade experimenterat med att konstruera ett system som tillät människan att andas under vattnet, men han hade kört fast. Han behövde Cagnans hjälp med att utforma en regulator, som kunde dosera luft till ett munstycke genom att ge korrekt tryck på vilket vattendjup som helst.

”Kanske något i den här stilen?”, frågade Cagnan och räckte Cousteau en ventil som han fiskade upp ur sin skrivbordslåda. Bara tre veckor senare var Cagnan och Cousteau klara med prototypen till ”vattenlungan” – Aqua-Lung. På en öde strand i södra Frankrike skrev Cousteau historia en junimorgon 1943, då han blev först i världen med att simma med den nya uppfinningen. Drömmen om att flyga som fågeln var historia. Nu simmade han i stället som en fisk.